Skip to content

#4

Boken är skriven i tredje person. Jag tror att King valde att skriva den på det här viset för att det ska framstå som en berättelse som bygger på en verklig händelse. Det är lite utav ett genomgående tema under hela bokens gång faktiskt. Jag kan även se hur många delar av boken skulle vara svåra och faktiskt sämre att läsa om från Carrie. Jag kan framförallt se problematiken vad det gäller att få till slutet om det hade varit fallet.

 Stilen boken är skriven enligt uppfattas vid många tillfällen som konstig eller annorlunda. Detta beror på ett flertal saker. Dels är den väldigt experimentell och utmanande, jag kan tänka mig att King ville tänja på de oskrivna reglerna. Han var utmanande i allmänhet för sin tid genom att skriva skräckromaner då det var relativt nytt. Ibland dyker det upp paranteser i mitten utav en mening och dessa avslöjar tankar. Oredigerade och plötsliga tankar. Det tycker jag är givande – då det tillför ett extra djup eller en tydligare känsla till det som sagts innan. Ibland kan det bara stå saker som: ”Och hon tänkte på mors besvikna min (mor)”. Under en del av boken var det en hel ”dialog” bestående av dessa tankar. Vid ett tillfälle skadas en pojke allvarligt av en plåthink i huvudet och genast efter denna tragiska händelse tagit plats får vi läsa orden ”hallå vad aj” inom parantes och detta är nog ett ganska bra exempel på det jag nu försökt förklara. Den var även väldigt dåligt översatt vilket var tråkigt. Detta går dock inte att skylla på författaren eller själva boken då det var ett svenskt förlag som slarvat. Språket i boken var varken avancerat eller enkelt. Det var inte alls svårt att förstå men det var samtidigt väldigt eget. Jag ska inom en snar framtid läsa boken på engelska då jag verkligen gillar den men inte riktigt uppskattade översättningen.

Berättelsen är i grunden kronologisk men vissa undantag förekommer. Ett fåtal tillbakablickar men den främsta fokusen är framtiden. Som jag nämnt i tidigare inlägg så får vi ta del av utdrag ur andra böcker och faktatexter och dessa kan förklara pågående, föregående eller kommande händelser. Ibland får vi läsa delar av självbiografier från folk som tagit del av tragedin berättelsen handlar om, dessa ger en fördjupning av deras tankar ifall boken just då handlar om dem, eller kanske deras uppfattning av Carrie och saker hon råkar ut för. När jag läste om ett dåd Carrie utfört så fick jag ofta ta del av vittnesmål från efter dådet som liksom förklarar det jag läste och fyllde ut det på ett intressant och unikt sätt.

#3

Huvudpersonen i min bok heter Carrie White.

Carrie beskrivs som lite större rent kroppsligt, än övriga i hennes ålder. Folk kallar henne för gris och hon har konstiga kläder. Hon är svettig och hennes hår är ofta livlöst och flottigt, hon bedöms helt enkelt som ful av sina medmänniskor. Baserat på min uppfattning så använder hon inte heller smink, det skulle hennes strikt kristna mor inte tillåta. Men hon skulle vilja ha mer moderna kläder, finare hår, ett vackert lager av smink. Hon fantiserar ofta om sådana saker.

Hon är sjutton år gammal och på insidan är Carrie plågad. Hon har varit utstött och mobbad under hela sin skoltid och hemma finner hon inget stöd. Hennes mamma ger henne bara mer smärta och skam. Den mest egendomliga egenskapen Carrie besitter är ju då det faktum att hon är telekinetisk, vilket jag redan nämnt i tidigare inlägg. Hon kan alltså lyfta och styra saker och ting genom att fokusera, ibland händer det utan mening. Hennes begåvning syns när hon är arg eller upprörd och ju längre in i boken desto mer lär hon sig att faktiskt kunna kontrollera det.

Hon har inga direkta vänner och är därför väldigt självständig. Hon tänker mycket och lider som sagt mycket. Det är väldigt ofta som hon klankar ned på sig själv och önskar att hon var någon annan, jag tycker att King berättigar dessa känslor genom att placera henne i en sådan hemsk livssituation.

Genom bokens gång kan vi dock faktiskt se spår av ett växande självförtroende och ett litet hopp om en bättre tillvaro. I vissa stunder och scenarior föreställer jag mig henne som en väldigt vacker tonåring, så den grundläggande uppfattningen kanske inte var helt överensstämmande. När jag får dessa visioner så blir jag glad.

Jag är lite nyfiken på hur hon faktiskt skulle beté sig ifall hon var i någon annans skor. Hon får inte riktigt chansen att visa hennes personlighet, och hennes tankar revolverar som sagt mest kring sorg och ilska. Utan att avslöja för mycket så får hon faktiskt en chans att i ett socialt umgänge visa upp sig någorlunda och en mening hon då yttrar är: ”Jag vill att de ska känna mig.”

#2

Jag har valt att läsa Carrie av Stephen King. Jag är en stor beundrare av Stephen King, han är en av de ledande namnen inom skräckvärlden. Hans arbeten är fascinerande och inte minst egna. Jag valde alltså Carrie då jag under en längre tid velat läsa detta verk, den handlar mycket om smärtan hos en utstött tonåring vilket tycks passa bra med temat. Boken har också en liten övernaturlig tvist som jag uppskattar; det faktum att hon är telekinetisk.

Boken är väldigt annorlunda och skiftar mycket i berättande. Ena sekunden läser vi om Carries liv och nästa får vi ta del av ett utdrag av en annan bok. Det hela är grundat på förklaringar mitt i. Som att många andra skrivit uppsatser, forskningstexter eller helt enkelt böcker som involverar händelsen som boken kretsar kring eller hennes gåva/liv. Ur ”skuggan exploderade s.45-46” kan det helt plötsligt stå och sedan får vi läsa ren fakta eller andras åsikter. Från nya perspektiv. Även om det ibland stör berättandes gång så måste jag säga att jag finner det intressant, det får det hela att kännas äkta. Som om Carrie faktiskt fanns, som om allt är baserat på verkligheten.

Jag har kommit in i boken och är spänd på att se hur det ser ut mot slutet, dock har jag läst och hört så mycket om den att jag i stora drag vet hur den utspelar sig.

Planering:

Just nu: s.112 av 246

v8 – s.112 – s.162

v9 – s.162 – s.212

v10 – s.212 – s.246

v11 – reflektion och presentation

v12 –  reflektion och presentation

#1

 
1. Hur mycket läser du? 
 
Jag älskar att läsa och jag gör det så ofta jag kan, trots att jag ibland känner att jag inte gör det tillräckligt mycket så anstränger jag mig. .
 
2. När läser du?
 
Jag läser oftast om kvällarna i min säng, det är där jag trivs bäst. Där är allt rätt, det är enkelt att sväva iväg och jag kan fokusera på berättelsen. 
 
3. Varför läser du? 
 
Det är ett bra sätt att koppla bort verkligheten.
Fantasin får flöda och jag kan själv föreställa mig hur karaktärerna ser ut och liksom bygga vidare på det som sägs. Jag älskar att tolka böcker och resa till alternativa världar. Det är fascinerande att kunna ta del av andras fantasier på det sättet, och samtidigt bli en del av berättelsens gång.
 
4. Vilken bok läste du senast? Vad handlar den om?
 
Jag läser just nu två böcker.
Den ena är Carrie av Stephen King, en tonårsflicka som lever med att vara utstött och trakasserad av sina klasskamrater. Hon bor tillsammans med sin överdrivet kristna, envisa och strikta mor som helt saknar förståelse för henne och ungdomslivet. Mitt i all denna smärta, får vi följa med Carries gåvas utveckling, hon är nämligen telekinetisk.
 
Den andra bok jag läser är Sagan om ringen av J.R.R Tolkien, en titel jag tror att de flesta känner igen. En magisk värld fylld av äventyr. Frodo Baggins är en Hobbit (ett mytologiskt folkslag, småväxta) och kommer från Fylke. Tillsammans med sina vänner och bland annat människan/trollkarlen Gandalf ska de klara av ett mycket viktigt och farligt uppdrag. 
 
5. Vilken är den första boken du minns att du läste som barn? 
 
Jag har säkert glömt bort en hel del som jag läste under mina ännu yngre år, men den första jag minns att jag verkligen fastnade för var Skämmerskans dotter av  Lene Kaaberbol.
 
6. Vilken litterär fiktiv personlighet (av alla du har läst om) känner du att du fastnat mest för?
 
Det var en svår fråga, det finns så många. Under tiden man läser boken så är ju karaktären från den historien i fokus. Ett uppenbart val är väl Snape från Harry Potter. Eller kanske Sirius Black, Lupin eller Ron? Ja, nästan alla karaktärer från Harry Potter är väl ganska slående. Annars måste jag nog säga William från boken Godnatt, Mister Tom.
 
7. Vilka förhoppningar och förhågor har du på det kommande läsprojektet? 
 
Jag tycker att det ska bli roligt. Det är alltid intressant att kritiskt granska vad man läst och jag tror att detta gör att man fokuserar lite extra på vad boken faktiskt säger.
 

 

Hej världen!

Välkommen till Skolbloggen. Det här är din första bloggpost, automatiskt genererad. Radera den, eller ändra bäst du vill, för att komma igång med bloggandet!

Om du behöver hjälp att komma igång, kolla in alternativen på vår support-sida

Hoppa till verktygsfältet